…i början av sommaren som nu har dykt upp på Internetworld (och i papperstidningen som kommer ut i slutet av månaden). Det var verkligen roligt att få uppdraget, men eftersom jag är van att skriva till nästa dags tidning känns det lite knepigt att återse min text i dag.
Fast huvudpoängen är något jag irriterat mig på länge: den där kombinationen av hybris och uselt självförtroende som är så vanligt förekommande i både nya och gamla medier. Jag vet inte riktigt vad som är värst: alla de där journalisterna som fortfarande ser ner på bloggar samtidigt som de snor idéer från dem, eller de där bloggarna som öser sarkasmer över de dammiga ”gammelmedierna” – samtidigt som de ägnar sina spalter åt att kommentera det som står i papperstidningarnas nätupplagor. Grow up, already.
Hur kan det vara så komplicerat? Bloggvärlden är ju inte direkt ny längre. Bloggarna finns, vissa förtjänar hundratusentals läsare, andra knappt en enda, många bloggare är ganska maktlösa, vissa av dem når ut och har riktigt stor makt, att Schottenius och andra tvivlar på bloggarnas värde ändrar inte faktum.
9 kommentarer
augusti 15, 2008 kl 1:11 f m
[...] sin egen blogg kommenterar Karin Rebas ämnet för sin krönika: "Jag vet inte riktigt vad som är värst: alla de där [...]
augusti 15, 2008 kl 11:59 f m
[...] Bison hittar jag Karin Rebas krönika i Internetworld. Hon har även skrivit i sin egen blogg om journalisters syn på [...]
augusti 15, 2008 kl 1:24 e m
Intressant krönika och inlägg!
Jag tycker att denna debatt egentligen är ganska märklig med tanke på att ett flertal av de mest inflytesrika bloggarna faktiskt själva är journalister, eller politiker som ofta får publicera debattartiklar i de stora tidningarna.
augusti 15, 2008 kl 3:21 e m
Tack tack! Jag håller ju med, förstås – det är ju redan nu så att bloggarna & medieföretagen lever i någon slags symbios. Men fortfarande kan tonen vara onödigt hätsk, tycker jag.
augusti 15, 2008 kl 3:36 e m
Den fria pressen och bloggen är olika. Bloggen är en extremt subjektiv form, ofta oberoende. Det blir svårt när journalister på uppdrag av den fria pressen använder bloggen. Det jag försöker säga är dels att svensk press inte är fri och att bloggen som fenomen inte går att klumpa ihop.
Alla former av ord behövs så visst är debatten om motsättning mellan prasselmedia och bloggen både förrvirrad och naiv.
Själv är jag en av de riktiga gnällspikarna på när pressen snott ”uppslag” men det handlar bara om att prasselmedia slarvar med att uppge källan. Bloggen behöver den fria pressen mer än pressen behöver bloggen så djävligt är det…kanske förändras det med tiden… men ett samhälle utan arbetande journalister på pressen vill jag inte uppleva. Så hederligt samarbete tjänar nog det fria ordet mest på. Tack för ordet.
augusti 15, 2008 kl 11:47 e m
[...] att förringa önskemål om att mäkla fred mellan tidningar och bloggare medelst råd om att “växa upp”, håller jag med Rebas om att det finns större dilemmor än den emellanåt (och ibland [...]
augusti 16, 2008 kl 12:35 f m
[...] Karin Rebas har skrivit en krönika om konflikten. Här slår hon huvudet på spiken. Här också. [...]
augusti 16, 2008 kl 8:58 f m
Är det inte ganska töntigt? Bloggare vill ha det till att gammelmedia är torra förtryckare som vill dricka kaffe, hämta ut lön och inte bli emotsagda medan de själva är nyskapande frihetskämpar. Medan gammelmedia vill ha det till att bloggvärlden är obildade rättshaverister och de själva står för riktighet och ideal.
augusti 17, 2008 kl 1:04 f m
[...] inte vill veta något om förs fram. Opassande beskriver bloggen som en medial tonåring och Karin Rebas tycker att bloggosörjan är en lillebror som borde växa upp, [...]