Fyra filmer…

…på en vecka, det är inte mycket att skryta med. Jag skyller på en födelsedagsfest på andra sidan landet och en förkylning från helvetet.

Jag tänker inte skriva om King of California eller Rocket Science, inte ens om Darjeeling Limited, hur bedårande Wes Andersons trio än är. För hittills är bara en film som verkligen har drabbat mig. Men det gjorde den å andra sidan med en sån kraft att jag vaknade vid halv fyra morgonen därpå och trodde att jag blivit förflyttad in i filmen.

Jag hade verkligen inga höga förväntningar på Sean Penns ”Into the wild”. De flesta recensioner hade visserligen varit positiva – men den har också blivit dissad, hårt. Filmen – som bygger på Jon Krakauers bästsäljare om Chris McCandless, en 22-åring som lämnade sin trygga östkusttillvaro och möjligheten att komma in på Harvard för att istället vandra in i Alaskas ödemarker och möta svältdöden – har beskrivits som hårdför kritik mot USA och hela den amerikanska livsstilen. Vissa har också ilsknat till på att Sean Penn gör McCandless till en Jesusfigur, när han egentligen var en egocentrisk pojkspoling. Jag förväntade mig vackra naturbilder och en irriterande huvudperson.

Efter att jag har sett filmen känns sågningarna oförklarliga. Sean Penns Chris McCandless är intelligent, beläst och vänlig, men samtidigt naiv, arrogant och immun mot andras känsloliv. En av filmens stora styrkor är just att McCandless får vara komplex, att man får sympati för honom, trots hans stora karaktärsbrister.

 into-the-wild-movie-06-1.jpg

Och vad gäller snacket om civilisationskritik måste jag säga att jag sällan har sett en så effektiv civilisationsreklam. Länge är Chris McCandless övertygad om att han inte behöver annat sällskap än sig själv och ett fåtal böcker: Tolstoj, Jack London. Han citerar självsäkert ur Henry David Thoreaus Walden: ”Rather than love, than money, than faith, than fame, than fairness… give me truth.”

Men vad han upptäcker ute i Alaskas vildmark är – för att låna Werner Herzogs ord från Grizzly man – ”the overwhelming indifference of nature.” Man kan älska naturen med hela sitt hjärta, men det betyder inte att man får minsta ömhetsbetygelse tillbaka. Och hur mycket man än vill komma bort från alla världsliga krav är det svårt att undkomma att det är andra människor som ger mening och civilisationen som ger trygghet. 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s