onsdag

It’s not you, it’s your books” har funnits med i toppen på New York Times mest mejlade-lista i flera dagar. Ämnet: ”literary dealbreakers”, som i ”Jag kan inte dejta någon som inte har hört talas om Pusjkin!” Artikeln är rätt underhållande, men det som har fått mig att gå tillbaka till den flera dagar i sträck är bloggen där läsarna själva får berätta om sina litterära fobier. När jag skriver detta har 345 svar kommit in, och fler lär det bli.

Överlägset mest hatade författaren: Ayn Rand. Kommentarer som denna (nr 189 på listan) är inte ovanlig: ”I turned down a fantastic executive-level position at a bank because my would be boss went on about Ayn Rand with wild-eyed enthusiasm for about 10 minutes during our interview. I still cringe when I think about that conversation.”

Därefter kommer de smöriga supersäljarna: Dan Brown, Dean R Koontz, Mitch Albom. Väntat, så klart, det finns inget enklare än att såga vad massorna älskar. Däremot är det en smula förvånande att många – flest män, efter vad jag kan se – säger att de aldrig skulle kunna dejta någon som läser en bok som rekommenderats av Oprah. De inser förmodligen inte själva att de just förpassat ”Anna Karenina” och ”We were the Mulvaneys” till högen av oursäktligt usel smak.

Vissa passar på att vädra sin ilska efter att de själva har blivit sågade. ”My pretentious ex-husband actually told me at the end of our marriage that he couldn’t be married to someone who read “junky novels,” I’m not exactly a reader of romance novels or even the Da Vinci Code. My junky novels at the time consisted of A La Recherche du Temps Perdu in the original.” Andra är mest upprörda över att folk ens kan få för sig att avfärda andra på grund av vad de har i bokhyllan.

Jag vet inte riktigt varför jag fastnade i listan, jag inser förstås också att det är fånigt att använda böcker som stilmarkörer. Några av de mest intressanta, intelligenta (och faktiskt också en del av de mest belästa) människor jag känner bor i hem med få böcker. Och självklart är det också så att man inte kan såga en bok med trovärdighet utan att först ha läst den. Samtidigt – om jag ska vara helt ärlig – är min lista på dealbreakers, eller åtminstone litterära fobier, ganska lång: allt som luktar new age, som Paulo Coelho och James Redfield, ger mig rysningar. Författare som brukar beskrivas som ”sinnliga” – och deras anhängare – brukar jag undvika så gott det går. Maniska Ulf Lundell-anhängare likaså. Och det finns nog få saker som är lika irriterande som personer som har kommit upp i medelåldern men som fortfarande är fixerade vid den vanliga postpubertala dieten av blandade beatpoeter, Henry Miller och William S Burroughs.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s