torsdag

Jag har egentligen fullt upp med annat, men så råkade jag snubbla över Annina Rabes inlägg om kroppshat på Shampoo Rising och kan inte låta bli att dela med mig:

”Ibland undrar jag hur mycket mer vi skulle få uträttat om vi slapp gå omkring och vara kropp hela dagarna. Vissa dagar är jag så trött på min kropp och allt det innebär att leva med den att jag inte förstår hur jag ska stå ut med den i kanske fyrtio år till. Jag skulle vilja vara en fritt svävande hjärna, helt befriad från kropp.”

Jag kan verkligen identifiera mig med den där känslan – inte för att jag skulle må särskilt dåligt över hur jag ser ut, men för att det är så förbannat tröttsamt att drabbas av de där stunderna när det känns som om hela mitt värde bestäms av min kropp, hur bra den passar in i smala jeans eller tunna sommarklänningar. Och på det där kroppshatet är det lätt att lägga ännu ett lager självhat: irritationen över att jag inte kan låta bli att fastna i det där destruktiva tänket, trots att jag vet bättre. Och jag tror att det gäller för en stor majoritet av mina kvinnliga vänner, att vi lägger alldeles alldeles för mycket energi på att fundera över varje kurva, varje valk, varje gram – och att vi sedan funderar över varför vi funderar över det – energi som skulle kunna läggas på saker som gjorde oss lyckligare, starkare, roligare. 

En annan sak, apropå Annina Rabe – var det bara jag som reagerade på intervjun med henne i senaste Journalisten? Intervjuaren Paul Frigyes framhåller flera gånger att han bara har ytlig koll på vad hon gör, att det är svårt att få grepp om henne, men i stället för att fråga henne vad hon själv vill uppnå med sitt skrivande gör han en egen tolkning: 

”Hennes åsikter framstår som lite diffust progressiva, möjligen med en viss faiblesse för att strö några onda ord mot mansväldet kring sig.”

Jag har ingen aning om det var Frigyes syfte, men när jag läser meningen låter den en smula nedlåtande, som om han egentligen menar att Rabe inte själv vet vad hon tycker mer än att hon ibland är lite vagt kritisk till mansväldet. Jag känner verkligen inte igen Rabe i den där beskrivningen – i mina ögon är hon en vass och rolig kulturkritiker – och kan inte låta bli att undra om Frigyes hade valt att beskriva en välkänd och uppskattad manlig skribent på ett liknande sätt.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s