margot at the wedding

Strötankar: Det spelar ingen roll hur begåvad Nicole Kidman är, när kameran zoomar in på hennes ansikte, hennes mjölkvita hy och släta panna kommer jag att tänka på porslin, eller kanske marsipan. Rör den sig? Känns den levande? Hur känns det att försöka gestalta en komplex karaktär som Margot när delar av ens viktigaste arbetsverktyg har stelnat till? Tankarna svävar snabbt iväg, och det tar ett tag innan jag landar i filmen igen.

Och en sak till: vad vill Noah Baumbach egentligen säga med grannfamiljen, the Voglers? Familjemedlemmarna saknar helt sympatiska drag: de är fattiga, konstiga, hotfulla, kastar skräp, slår sina barn, har sunkiga grisfester. Sonen går runt halvnaken och biter andra barn. De är helt gränslösa i sin vidrighet, hela poängen verkar vara att de utgör en kontrast till Margots släkt: vi kanske är dysfunktionella, men vi är det åtminstone på ett intellektuellt New England-sätt, vi är inte som djuren i grannhuset.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s