FRA, igen

Nu har de försvunnit, de skanderade demonstranterna utanför fönstret. Hela förmiddagen jobbade vi till ljudet av ”Stoppa FRA”. För det mesta är det ganska störande att arbeta mitt i alla demonstrationerna – hur mycket man än gillar sakfrågorna finns det en gräns för hur ofta man har lust att höra talare som halvskriker genom skrälliga högtalare på maxvolym precis utanför arbetsplatsen.

Men den här gången var jag glad av kidsens engagemang, även om det i praktiken var kört när de började ropa. Beslutet om att återremittera lagförslaget togs ju redan vid niotiden i morse.

Det gick fort, sådär som riksdagsbeslut alltid gör, debatterna kan pågå i evigheter men besluten avverkas i rask takt. Det klappades lite förstrött efter omröstningen, men ingen verkade särskilt nöjd, förutom möjligen Allan Widman som visade upp ett litet leende.

Och nu? Nu känns det snopet, så klart. Jag är djupt besviken på riksdagen, besviken på den låga nivån på argumenten som framförts till stöd för lagen, besviken på att allianspartierna försöker att vifta bort kritiken genom att påstå att motståndarna är okunniga.

Sanna Rayman har formulerat mina åsikter så effektivt att jag snor hela stycket: ”I de många svarsmejl jag fått är det flera som återanvänt FRA:a liknelse med fiske. Om hur det sänks ner krokar i en flod och hur det gäller att agna rätt (sökord) och bara fånga de fulaste fiskarna. Typ. Ur mitt perspektiv är det här ganska ointressant. Det handlar inte om hur mycket ni månar om de oskyldiga fiskarna. Det handlar om att ni har snott hela floden.”

Det där med varför staten ska sno hela floden verkade ingen riktigt vilja debattera. När frågan kom upp blev svaret gång på gång detsamma: men ni behöver inte oroa er, FRA agnar ju så noggrant!

Infantilt så det förslår.

Och samtidigt är jag besviken på att så många nu öser invektiv över Annie Johansson och Fredrick Federley. Visst, man kunde ha förväntat sig mer av dem. Men det borde inte bara vara de unga och profilerade ledamöterna – Ohlsson, Federley, Johansson, Sigfrid – som får all press på sig.

Det finns gott om riksdagsledamöter som knappt syns eller märks och som inte gjorde ett jota för att ens putsa på förslaget – de båda centerpartisterna är knappast värst i gänget. Grundproblemet är ju att alla de stora partierna anser – även socialdemokraterna – att FRA ska ha rätt att spana i medborgarnas korrespondens utan att det finns någon brottsmisstanke.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “FRA, igen

  1. Mikaela

    Kan inte annat än hålla med. Om allt, men framför allt om varför okända riksdagsledamöter slipper undan. De som borde ha ett långt politiskt liv bakom sig, som borde ha utvecklat ett starkt politiskt civilkurage, som borde kunna stå emot partipiskan. Eller är det så att de bara är mer osjälvständiga ju äldre de blir? Tragiskt i så fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s