Revisiting Brideshead

Efter att jag sett trailern någon gång i våras förväntade jag mig att Julian Jarrolds ”Brideshead Revisited” skulle bli kapad, omgjord, försämrad. Jag blev inte särskilt förvånad när jag till sist såg filmen och upptäckte att Evelyn Waughs komplexa verk hade komprimerats till en ganska banal kärlekstriangel. Men en sak gör mig fortfarande lite besviken: jag trodde faktiskt att att skicklige Ben Whishaw skulle vara en bättre Sebastian Flyte.

I boken är det ju uppenbart varför så många svärmar kring Sebastian. I Charles Ryders ögon är Sebastian ”entrancing, with that epicene beauty which in extreme youth sings aloud for love and withers at the first cold wind.”

Och Anthony Blanche beskriver honom som ”simple and charming”: ”there’s really no mystery about him except how he came to be born in such a very sinister family” (…) ”when dear Sebastian speaks its like a little sphere of soapsud drifting off the end of an old clay pipe, anywhere, full of rainbow light for a second and then  – phut! – vanished, with nothing left at all, nothing. ‘

I berättelsens början ligger Sebastians attraktionskraft i hans skönhet och i hans lätthet, han måste spelas lätt, lätt, lätt, familjen och katolicismen är tyngderna om hans fötter. I Ben Whishaws tolkning fick stackars Sebastian ett brett stråk av  ‘ångestfylld syndare’ från ruta ett – och charmen försvann.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s