Göteborg, igen

Det regnar missiler över Gaza, bekantingen Per håller på att förbereda en kris i oppositionen (tack vare ett tips från kollegan Stina) men här, i en trevlig tvåa i ett landshövdingehus i Majorna, känns alla nyheter avlägsna. Jag har firat svensk-estnisk-dansk jul med kinesiska, skotska och iranska inslag i dagarna fem, det har varit galet trevligt och faktiskt också ganska avslappnande. 

I dag har vi turistat i Göteborg. Det känns så, trots att vi egentligen är hemma-hemma, i staden där jag tillbringat  två tredjedelar av mitt liv. 

Så mycket har hunnit förändras sedan jag flyttade härifrån för omkring fyra år sedan. Nästan alla vänner bor numera någon annanstans. Bioutbudet är, jämfört med Stockholm, uselt – större delen av filmerna visas numera på det hyfsat nyöppnade Bergakungens salar, mitt i det så omhuldade ”evenemangsstråket”, långt från all ära och redlighet (eller åtminstone långt från alla trevliga kvarter med fik och restauranger. Idiotin i att reservera en stor del av centrala Göteborg åt olika typer av evenemang – och därmed skapa en stadsdel som i stort sett saknar vardag, där livet istället pågår sporadiskt, några timmar i taget, vid konserter och biobesök och hockeymatcher – kan jag orera om någon annan gång.)

Skivhugget är helt bortsopat. På Masthuggstorget finns istället en anonym inredningsbutik. Bengans på Stigbergstorget finns förstås kvar, men när vi tittade in vid lördag lunch var medelåldern på besökarna över fyrtio. Det är ju bara fyra-fem år sedan vi brukade hänga här för jämnan  –  äta  söndagsbrunch på Zenit, sedan promenera mellan skivaffärerna och spana efter fynd och spännande importer. Nu bläddrade jag förstrött i backarna och lyckades inte spendera en spänn. 

Favorithaket Klara har bommat igen. Av det vi kunde se genom fönstren ser det ut som de nya ägarna har bytt ut den långa baren,  målat om den mörka träpanelen  i karmosinrött och smällt upp en rödblommig tapet i matsalen. Det känns som helgerån. Fast i ärlighetens namn har ju förfallet pågått länge. När jag sist var där, i september, var servicen så usel att jag blev förbluffad.

Seriebutiken Dolores ser också ut att vara nära döden. Vi stödköpte ett par Buffy-album, men jag tror inte våra futtiga sedlar gör någon större skillnad.

Jag vet förstås att det finns alternativ till alla gamla häng. Att vi, om vi hade bott kvar, hade haft en uppdaterad favoritlista. Men just nu känns det ungefär som om jag desperat skulle försöka ta kontakt med ett försmått ex som har gått vidare i livet. Jag vill prata gamla minnen, medan stan säger ifrån: öppna ögonen, jag har det bra, tro inte att jag inte klarar mig utan dig. 

I kväll ska vi göra ett nytt försök att fånga Göteborgsstämningen med en sväng på Skål. Där kan man lita på att inredningen är halvsunkig, att tegelväggarna står kvar och att man någon gång under kvällen får höra ”Suspicious Minds”.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Göteborg, igen

  1. Mikaela

    Kom tillbaka till Stockholm så går vi på bio! Härligt med Buffy-album, passa dig för att köpa sådana via adLibris, jag fick en språkkurs i albanska istället (!)

  2. Karin

    Gärna det! Det finns mycket jag vill se just nu… vad sägs om att ses i helgen?

  3. Karin

    Dolores klarar sig säkert ett litet tag till. Men det såg inte precis ut att vara någon lukrativ verksamhet som pågick därinne…

  4. Skivhugget, Klara, Dolores… alla mina favoriter i Gbg på fallrepet? Sannerligen dystert! 😦

  5. Karin

    Jag vet! Man får väl gå på upptäcktsfärd efter nya favoritställen, helt enkelt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s