Jullovsläsning

nyarsbocker

En ljuvlig nyårshelg ledde över till en inte fullt så härlig inledning på januari: det överjävliga viruset som orsakar något som börjar på vinte- och slutar på -äksjukan har härjat i vårt hem i flera dagar.

Nu börjar jag piggna till igen, åtminstone tillräckligt för att orka njuta av högen av julklappsböcker och -spel igen. Eller, nja, för att vara helt ärlig fanns det bara ett spel i min trave. Mirror’s Edge, som jag älskade genom typ en tredjedel, men började störa mig på ungefär mitt i: jag vill hoppa över hustak, inte bli jagad av horder av snudd på oövervinnerliga poliser eller kravla genom mörka källare. Nåja. Delarna när man faktiskt känner sig som en parkourmästare är så fantastiska att jag nog kommer att ge spelet en chans till.

mirrorsedge

Böckerna då? Precis som så många andra har jag fastnat för Richard Yates-hypen. Det är alltid intressant att se hur en hype blir till: efter att jag första gången hörde talas om Sam Mendes-filmatiseringen av Revolutionary Road har jag stött på allt fler artiklar – och blogginlägg – om den bortglömde giganten Yates. Plötsligt har drösvis av människor intelligenta, genomtänkta åsikter och tolkningar av Yates tragiska barndom, misogyna drag och bortkastade talang. Synd att så få verkar ha uppmärksammat Yates medan han faktiskt levde och var fattig och försupen.

Jag vet knappt någonting om Yates, förutom det jag lärt mig av ovan nämnda artiklar – men hittills njuter jag av julklappsböckerna. Hans karaktärer hör till de mest tragiska jag har stött på, Yates verkar ha konstruerat dem i polemik mot den amerikanska drömmen: det är skarpsynta studier i mänskliga misslyckanden.

Jhumpa Lahiri visste jag inte heller någonting om, innan jag råkade läsa en artikel om henne av en slump och blev fascinerad. Hennes första novellsamling fick Pulitzerpriset, hennes andra bok – en roman – blev en film. Den tredje har ganska nyligen kommit ut och hamnade direkt i topp på New York Times bestsellerlista, trots att den är en novellsamling som, liksom hennes tidigare böcker, handlar om något så (relativt sett) okommersiellt som indiska immigranter i USA. Nu har jag alla tre i min hylla, en och en halv är genomlästa, och hittills är jag inte besviken. Efter några dagars uppehåll myllrar mitt huvud fortfarande av indisk-amerikanska karaktärer, mer kan man inte begära.  

Det finns fortfarande rätt många böcker kvar i traven, men man kan ju alltid behöva fler tips: vad var det bästa ni läste under det långa lovet?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s