Skuggor över vänstern

I morse blev jag en smula förvånad när jag skummade igenom Kajsa Ekis Ekmans krönika i DN, den som handlar om hur vänstern ständigt tvingas be om ursäkt, hur alla vänsterfrågor tvingas dras med en besvärlig skugga som skymmer de verkliga frågorna.

Det går alltid till på samma sätt: en vänsterrörelse kopplas ihop med något förkastligt – guilt by association – och sedan tvingas alla inom vänstern ta avstånd, för det man inte tar avstånd från är man.

Nu på kvällen såg jag att Hemliga morsan hade kommentera texten i ett kort och koncist inlägg:

”Kajsa Ekis Ekman (…) undrar över varför högern inte avkrävs ta avstånd från våld, på samma sätt som vänstern görs. Tja, det kanske beror på att de borgliga partierna, Centern, Folkpartiet och Moderaterna, faktiskt inte går i demonstrationståg med våldsverkare.”

Jag kan bara hålla med. Jag förstår mig inte på Ekis Ekmans inställning, kan inte begripa hur hon missar  sambandet som Hemliga morsan pekar på. Jag menar inte att vara nedlåtande eller sarkastisk, jag begriper det bara inte.

Om jag hade ägnat år åt politiskt arbete, om jag hade kämpat mig upp via arbetsgrupper och kommittéer och möten och debatter och diskussioner, om jag hade ett antal frågor som jag brann för och som jag kämpade envetet för att förverkliga – och mina hjärtefrågor  sedan började förknippas med våldsverkare, då skulle jag bli heligt förbannad. Om jag var en välkänd politiker som hade rest över halva Sverige och förberett ett viktigt tal på en stor demonstration, och det sedan visade sig att demonstrationen skulle få påhälsning av Hamasanhängare, tillresta nazister och/eller stenkastande huliganer, då skulle jag ta tillfället i akt att tydligt och kraftfullt visa mitt missnöje. Inte för att försöka undkomma kritik, utan för att använda min makt till att påverka och skapa opinion.

På den där demonstrationen i Malmö för några veckor sedan valde Lars Ohly istället – enligt talet som finns på Vänsterpartiets hemsida – att ägna sin talartid åt att hävda att hans kritiker hade fel i att ”förknippa de starka, folkliga protesterna mot Israel med extrema våldsamheter och antisemitism.”

Som sagt, jag begriper det inte. Jag menar inte att det inte skulle finnas folk på vänsterkanten som ogillar stenkastare och som tar avstånd från Hamas. Jag är övertygad av att de flesta, liksom jag, blir ledsna och upprörda när demonstrationer urartar i våld och antidemokratiska eller antisemitiska yttringar. Men då och då  – som i Ohlys tal, eller Ekis Ekmans krönika  – stöter jag istället på motsatsen: en tendens att negligera problemet och skylla på kritikerna.

För egen del gillar jag en fri och öppen debatt. Jag hade mycket hellre velat följa upp den där demonstrationen med att diskutera Lars Ohlys inställning till Israel och Palestina än att – än en gång – konfronteras med Hamasflaggor och svartklädda våldsverkare. Nu blev det inte så, våldet hamnade ofrånkomligen i centrum. Är jag då, som kritiker, skyldig till att en skymmande skugga fallit över vänsterns åsikter?

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Skuggor över vänstern

  1. Pingback: Andreas Ekström » Blog Archive » Tisdag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s