Måndagsfynd

dsc_0370

Det ser ut som en vanlig loppmarknad. Nej, inte ens det, det ser ut som ett  ordinärt rött hus i en liten ordinär småländsk by. Från vägen ser man bara huset, skyltarna och ett litet halvtomt marknadsstånd.

Men låt inte utseendet lura er. Loppmarknaden i Ryd, strax sydväst om Jönköping, är långt ifrån vanlig. Om man stannar, lockas att gå förbi den första skylten med ”Kom/ Häråta/ Häre’de/ Boa” är man på osäker mark. Väl därinne krävs ett starkt psyke och ett osedvanligt lokalsinne för att hitta ut.

En gigantisk ladliknande byggnad är fylld, från golv till tak, med vinglas, lampor, små broderade tavlor, handgjorda koppar med texten ”Skillingaryd 1986”, airbrushade målningar av ljuva tonårsflickor som delar hår med likaledes ljuva hästar, plasttermosar, kakburkar, en sollampa i originalkartong från början av 80-talet, kalendrar, ljusstakar, stentroll, grillbestick, uttjänta kastruller, rostiga hushållsvågar, ölglas som är snodda från diverse uteserveringar, korgar, mattor, madrasser, en hel massa sågspån och förmodligen också några dussin råttor.

Och det är bara början. Runt omkring finns ytterligare flera hus. I ett finns det tusentals böcker, så många att travarna hotar att helt ta över de smala gångarna. I ett finns det blandade prydnadssaker och pryttlar, bland annat hundratals begagnade vykort. Ett är fullt av möbler: byråer, soffor, mattor, stolar.

harede

Mellan husen står ett bilvrak, några metallbitar som bildat ett par rostiga bassänger, en fuktig, blekt matta full av porslinskross, en pastellfärgad soffa lutad på ena änden, en ställning med hundratals upphängda muggar, en duschkabin, en aprikosfärgad toalettstol, en svartmöglig telefonkatalog, några genomfuktiga mossiga pinnstolar, travar av virke, högar av fönsterglas, ett par speglar.

Ena halvan av mig ville stanna kvar, leta igenom högarna efter designfynden som – rimligtvis – borde finnas där. Det borde vara omöjligt att samla på sig så många ton prylar totalt utan urskiljning utan att råka få med åtminstone en Bumling. Den andra halvan fick plötsligt och oväntat klara drag av Prussiluskan. Jag ville prata med ägarna, lära känna dem för att försöka övertala dem att skicka 95 procent av skräpet till tippen.

Jag gjorde ingetdera. Efter en kvart åkte vi vidare. Väl i bilen drog jag ett par djupa andetag och försökte låta bli att tänka på mögelsporerna.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Måndagsfynd

  1. Mikaela

    Men Karin, mögelsporer? Antingen är det för att klockan är mycket, eller så är det värsta tantvarningen på länge. Kom igen nu, du är ju YNGRE än jag.

  2. Haha, jag sa ju att jag drabbades av Prussiluskighet. Men faktiskt kändes det som om hela jag hade marinerats i smuts, damm och mögel efter det där besöket. Och jag var nog inte ensam. När vi hade åkt en bit försökte jag bjuda de andra i bilen på bullar, men alla hade tappat aptiten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s