Främmande värld

Jan Arnald gillar Jhumpa Lahiris ”Främmande jord”. Det gör visst Nils Schwartz också. Men ingen verkar riktigt nöjd: Arnald saknar ”mer problematiska integrationserfarenheter”, Schwartz letar förgäves efter underklassen och det ”papperslösa flyktingproletariatet”.  

Jag hade nog struntat i de där raderna, om jag inte sett samma typ av kommentarer så många gånger förut, i bloggar och i amerikansk och brittisk press. Alla medger att hon är skicklig, att hon skildrar känslor med suverän tonsäkerhet. Ändå kan recensenterna inte låta bli att ifrågasätta hennes val av miljöer och karaktärer: varför skriver hon bara om familjer från den övre medelklassen, varför handlar berättelserna om akademiker, varför skriver hon inte om fattigdom, misär och kulturkrockar?

Självklart kan man tycka att en begåvad författare med tiden borde kunna expandera sina teman. Men i de där kommentarerna finns också något som stör mig, en bismak av något nedlåtande. Som om recensenterna egentligen skulle vilja utropa ett bestört: ”Men vet du inte att indier är fattiga?”

Ingen förväntar sig att Philip Roth ska byta ut sina judiska östkustmän mot, säg, skildringar av dåsiga byar i Mellanvästern. Eller för att ta ett svenskt exempel: när författare som Torgny Lindgren, PO Enquist och Sara Lidman ältar Västerbotten är det ingen som kräver att de ska byta ut miljöerna mot Skåne.

Jhumpa Lahiri har vuxit upp i en bengalisk familj på den amerikanska östkusten, hon kommer från en akademisk miljö, det är den verkligheten hon har valt att fiktionalisera. Med vilken rätt förväntar sig folk att hon ska syssla med något annat?

Själv kan jag inte se vad som skulle vara förvånande i att Lahiri skildrar den värld hon känner till. Hon gör det hon gör förbannat bra. Och jag tycker att det är rätt förmätet att förutsätta att alla författare med indiskt ursprung ska ha en särskild förmåga – eller plikt – att skildra fattigdom och armod, helt oavsett om de själva har någon insikt i den sortens erfarenheter.

———-

Det här är förmodligen den mest intressanta artikel jag läst i veckan: ”Shakespeare Had Roses All Wrong”.

When asked to describe a ”key” — a word that is masculine in German and feminine in Spanish — German speakers were more likely to use words such as ”hard,” ”heavy,” ”jagged,” ”metal,” ”serrated” and ”useful.” Spanish speakers were more likely to say ”golden,” ”intricate,” ”little,” ”lovely,” ”shiny” and ”tiny.”

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Främmande värld

  1. David

    För att kopiera en åsikt från en god vän: Jag har aldrig förstått hur man kan kritisera en författare för att han/hon inte skriver om någonting annat än det deras böcker handlar om.

  2. Du slår huvudet på spiken, Karin!
    Det är sorgligt att Sveriges främste deckarförfattare, Jan Arnald/Arne Dahl, gör bort sig på detta vis. Det här är precis den sortens uppifrånvänsterperspektiv som vill hålla invandrarproletariatet på plats som är så upprörande. Våga komma här och tro att ni inte måste ta ansvar för alla fattiga bröder och systrar! Den som inte accepterar sin plats i ghettot sviker sin bakgrund och sin klass.
    Samma vänsterperspektiv är det som ligger bakom kritiken mot friskolor som gör att den som bor i Tensta inte måste stanna där resten av sitt liv. Fast de sviker ju dem som bor kvar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s