We’ve gone on holiday by mistake

withn

…det är någonstans i mitten av Withnail and I, när vi har spärrat upp ögonen och skrattat och spolat tillbaka för att lyssna om på dialogen och skrattat några gånger till när jag kommer att tänka på hur sällan det händer – inte att jag skrattar, utan att jag blir riktigt överraskad av en film, att det är något i tonen och dialogen och bildspråket som verkligen känns nytt, originellt, udda. Det sker så sällan att jag mellan varven brukar glömma att det ens är möjligt. Och jag undrar litegrann om jag borde bredda min filmsmak eller om jag helt enkelt blivit rätt blasé.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s