Every measure of temporary grace

Jonas tipsade om att trailern till Woody Allens nya film, Whatever Works, har kommit ut, givetvis måste jag länka vidare. Den här gången spelas den neurotiska Allenkaraktären av Larry David, den unga kvinnan som kastar sig över honom av Evan Rachel Wood.

Betygssättarna på imdb – i och för sig bara 79 stycken  – ger den tummen upp: i dag hade de gett den 9,1 i snitt. Kritikerna på Rotten Tomatoes ger däremot tummen ner, av de fem som har hunnit recensera filmen är bara en positiv. De flesta låter ungefär som Frank Scheck i Hollywood Reporter:

”While Allen’s screenplay features plenty of amusing one-liners (many expertly delivered by David, seemingly fusing Allen’s persona with his own from ”Curb Your Enthusiasm”), its tired handling of so many overly familiar themes eventually proves enervating. As does the utter artificiality not only of the stereotypical characterizations, but also such devices as the repeated breaking of the fourth wall, with Boris addressing the ”audience” while the other characters look on in bafflement.”

Jag litar nog mer på tomatometern än på imdb. Men vem försöker jag lura? Jag kommer ju att gå dit i vilket fall, för att sen sitta i biomörkret och längta tillbaka till en era när Allens äldre-män-som-jagar-yngre-kvinnor hette Michael Caine och Max von Sydow istället för Larry David.

”If Jesus came back and saw what’s going on in his name he’d never stop throwing up.”

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Every measure of temporary grace

  1. David

    Eller hur? Det är värt biljettpengarna om så bara för att sitta där när förtexterna med det där bekanta typsnittet dyker upp mot svart bakgrund, till gladjazz som bara då är möjlig att tolerera. ”När du hör den här signalen”, indeed.

  2. Karin

    Visst är det så! Det där introt ger mig alltid lite rosafärgat romantiska flashbacks till min vår i Paris när jag var 19-20, jag lärde mig att gå på bio själv när det var Allenfestival på en av biograferna i närheten… (iofs pågår det väl alltid ett dussin filmfestivaler i femte, men jag gick mest på Allen.)

  3. Mikaela

    Men precis. Hela poängen med Woody Allen är att det nästan alltid är samma film. Och att det som skulle varit väldigt irriterande (gammal gubbe – ung flicka) i andra filmer här mest är roligt. Och tragiskt samtidigt. Larry som Woody känns faktiskt lite genialt. Han är ju dessutom lite yngre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s