Vid Sergels torg

…åh, i år kommer jag att vara särskilt tacksam när valkampanjerna är över. De senaste dagarna har  jag känt mig förföljd av Sverigedemokraterna –  av en ren slump verkar jag ha befunnit mig i närheten av nästan samtliga SD-torgmöten i Stockholms innerstad. Det enda fördelen jag överhuvudtaget kan se med partiets existens är att de skapar en känsla av gemenskap hos oss som inte gillar dem.

Härom dagen stod jag i en butik vid Sergels torg när en SD-politiker, oklart vem, började orera om att Sverige kommer att behöva skicka trupp för att försvara turkiska intressen i Mellanöstern. På maxvolym, förstås, så att det var omöjligt att undkomma skräpet.

Tjejen i kassan såg ut att komma från just Mellanöstern, möjligen Syrien eller Libanon.

– Är det Sverigedemokraterna? frågade jag.

– Jag tror det, svarade hon, och lade till ett lakoniskt: Det är väl sådär de låter.

Vi tittade på varandra. Båda ryckte på axlarna, eller nja, vi gjorde den där rörelsen när man liksom ryser överdrivet för att visa obehag. Sedan log vi.

På vägen ut kände jag mig lätt i sinnet, upplyft av det lilla ögonblicket av samförstånd. Det var nästan så att jag inte hörde skrämselretoriken eka över torget.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s