MJ

Det känns omöjligt att skriva om något annat, lyssna på någon annan. Sent i går kväll skulle jag bara stänga ner Twitterfönstret när jag såg frågan: är MJ död?

Småtimmarna tillbringades på TMZ, NBC, CNN, LA Times. Jag surfade mig igenom de där webbtevesändningarna när alla väntade på bekräftelse, men programledarna ändå var tvungna att fylla tiden med något: småsnack om egna MJ-upplevelser, (– He started out so young, with those…songs….(obekväm tystnad) – Yeah, it was, like… I want you back! – Yeah, that’s it, that’s the song.) eller utdragna intervjuer med gråtfnittrigt nervösa fans som samlades utanför UCLA.

Det känns som att jag har sörjt Michael Jackson så länge, eller åtminstone: den Michael Jackson som inte bara verkade plågad och sjuk och bisarr, den som såg ut att kunna njuta av sitt liv. Men när beskedet till sist kom gick ändå en ilning längs ryggraden. De snabba fötterna, den tyngdlösa dansen, rösten, den där rösten – kan de sluta finnas?

———–

Efter en dag ute i solen kommer jag hem och upptäcker massor av intressanta analyser.

Läs Johanna Koljonen!

Vi kunde aldrig prata om Jacksons sannolika pedofili i samma mening som hans konstnärskap och hans kändisskap eftersom hans patologiska beteenden så uppenbart hänger ihop med varann. Accepterar man allvaret i anklagelserna och skadorna som Jacksons uppväxt i offentligheten tillfört honom själv och, uppenbarligen, en mängd andra småpojkar, då är det inte roligt längre. Det är inte roligt att prata om Bubbles och syretältet och att han döpte båda sina söner till Prince Michael.

Och läs Michael Kinsleys The Prisoner Of Commerce, publicerad redan 1984:

What’s happened to Michael Jackson isn’t too different from what they used to do to young male singers in Europe a few centuries ago, to keep their voices sweet. In another way, it resembles the exploitation of child stars lika Judy Garland in the heyday of the Hollywood studios. In fact, what American capitalism has done to Michael Jackson is even a bit like what the Soviets do to their women athletes. 

A sickening cover story on Jackson in the March 19 Time takes as its theme that there is something wonderful about being an incompetent human being. ”Jackson’s world of fantasy is easier to dismiss with malicious gossip than understand with sympathy,” Time scolds. It quotes Steven Spielberg: ”He’s like a fawn in a burning forest.”

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s