Almedalen revisited

Det börjar kännas välbekant, alltihop. Trängseln i pressrummet. Trängseln på seminarierna. Trängseln på Donners Brunn. Har vi träffats förut? Sågs vi i går, eller förra året? Kan vi varandras namn? I rosédimman spelar det knappt någon roll.

Hittills har jag lyckats få till en riktig lyckträff: ett seminarium om Arktis, om olja och fiske och miljöproblem och ekonomi och maktanspråk. Sanslöst spännande, verkligen en guldgruva för politiknördar, ändå var salen halvtom – den ende jag kände igen i publiken var  ÖB, som satt framåtlutad och lyssnade koncentrerat. Fast det förstås, med 1040 arrangemang på en vecka finns det knappast publik till allt.

Stämningen i pressrummet – och maktens kulle, den bredvid scenen där partiledarna håller tal – är som vanligt både hemlighetsfull och vänligt kollegial. Där skämtas det ganska rått om politikernas tal och utspel, där kan man råka höra vad de förment oberoende kommentatorerna egentligen tycker.

Annars… annars är det rätt roligt att spana in politikernas sommarstil. De flesta bär upp den lediga Almedalsklädseln riktigt väl, de ser lite gladare ut, lite mer tillgängliga och avslappnade. Den enda jag skulle vilja skicka en stylist på är nog Thomas Östros – på förmiddagens ekonomiska seminarium sportade han en skjorta som accentuerade magen, dolde nacken och förkortade armarna, samtidigt. Hörni, sossestrateger, ge killen ett vänligt tips: stora blå rutor mot vit botten, hög button down-krage och vida, fladdriga ärmar som kapas vid armbågarna klär ingen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s