två dagar i göteborg

…det var kallt, ovanligt kallt. mitt minne från tidigare filmfestivaler är mörka himlar, hårt regn och gråbrun slask. istället fick vi ljuvlig sol och gnistrande blankis, trottoarer som gjorda för trippla toeloops. på linnégatan gled en liten farbror förbi i spontan skatepose, munnen vidöppen i ren förvåning över att han fortfarande stod på benen.

…fram tills i somras fanns våra namn kvar i trappuppgången. portkoden har fortfarande inte ändrats, trots att det gått över fyra år. och vissa institutioner verkar odödliga: frukostarna på Le Pain Francais,  Zenit, Bengans, Dolores, Guldhedstornets fik, Skål, 4-gott, Götás. men ofta, ofta hamnar vi i  finn fem fel. fanns det där kafét där förut? hur kunde de måla om Scandinavium i den där dystra blågrå nyansen? när tvingades bioälskarna ut till det förhatliga göran johanssonska evenemangsstråket?

…när jag en gång flyttade hem var det som att försöka charma någon man dumpat: se här, jag är tillbaka! svaret blev: du får hänga med mig, om du vill, men jag är inte så värst intresserad längre. nu är vårt förhållande mer förstrött, på ett vänligt sätt. jaså, du är här igen. välkommen, välkommen. stanna så länge du vill. men tro inte att jag väntat på dig.

…och ändå, hemmakänslan är omöjlig att skaka av sig. vi hittar ju överallt, känner oss hemtama i kålltorp och majorna och guldheden och slottsskogen på ett sätt som jag aldrig gjort i stockholmska parker och närförorter.

…två dagar fylldes fort fort av finaste syskon och vänner och släktingar. till sist åkte vi till kyrkogården. blomsteraffären hade stängt, vägarna var blåa av is, men vi pulsade upp för backen och hackade ut ett hjärta i skaren.

Annonser

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

5 responses to “två dagar i göteborg

  1. Så vackert skrivet, du förmedlar verkligen känslan hos den som återvänder för att finna att ingenting längre är som förut, fast ändå är det det.
    En vacker och poetisk betraktelse!

  2. mikaela

    Väldigt fin text. Intressant också, jag känner inte alls så, nu för tiden är det mest främmande. Välbekant på vissa sätt, men inte längre hemtamt. Men jag kanske aldrig har varit lika hemma i Jönköping som du har varit i Göteborg, jag vet inte.

  3. Karin

    Tack tack!

    Mikaela: jag har nog varit mer i Göteborg som vuxen än vad du har varit i Jönne – två år för att plugga på JMG, inte minst. Och sen har jag ju familjen och släkten och ganska många vänner kvar i stan…

  4. Det är för att läsa precis sånt här som jag går in hit.

  5. Kina

    Fin fin text, Karin.

    Kände först som Mikaela. Men det beror ju på att ingen jag älskar bor kvar i Jönnet och att jag bara passerar stället, i bilen på E4, på väg till något annat.

    Men skulle vilja ha som du en stad som känns mer hemma, som man återkommer till då och då. Och som man kan leka med tanken om att någon gång flytta tillbaka till även om så aldrig kommer bli fallet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s