Det där med amning

Heteronormativiteten hade vi redan vant oss vid. Det verkar närmast vara en självklarhet att barnmorskor ständigt pratar om mammor och pappor och ytterst sällan flikar in ett ”partner”, att de aldrig explicit tar upp samkönade par eller singelmammor.

Amningshysterin kom däremot som något av en överraskning. Jag trodde faktiskt att debatten om amningstvånget skulle ha nått in till förlossningsavdelningarna. Men nejdå, amningen tycks fortfarande vara religion.

På föräldrautbildningen i går kväll, på BB Stockholm, skulle föreläsningen handla om den första tiden med en nyfödd bebis. Vartåt det barkade förstod jag när vår glada och pigga barnmorska inledde med att säga att amning var ”hennes största intresse”.

Sedan följde en dryg timme med uppvisningar av olika tekniker. Sittande amning. Liggande amning. Tvillingamning med barnen under varsin arm.

”Amning gör inte ont!” utropade barnmorskan frejdigt, för att sedan ta tillbaka det hon just sagt. ”Ja, det får jag ju inte säga, för mina kollegor hävdar att det visst kan vara smärtsamt. Men det är bara i början. Alla kan amma!”

Det där med smärta viftades överhuvudtaget bort ganska lättvindigt. Åtminstone var det något en god och engagerad moder inte borde fundera så värst mycket på. Efter ett tag ritade barnmorskan upp en bröstvårta och beskrev olika typer av sår och svullnader. Helt oavsett problem – om mamman skulle få influensa, kräksjuka, mjölkstockning, blåsor eller blödande och skorpiga bröst – tycktes svaret vara detsamma: man ska amma mer, alltid mer. Det är ju så praktiskt! Och nyttigt! Och dessutom gratis!

Med tanke på att de flesta ammar, eller åtminstone vill amma, begriper jag att barnmorskorna på BB Stockholm lägger fokus på just det. Men under sammanlagt sex timmars föräldrautbildning kunde de väl ägna en mening eller två på hur det funkar om man hör till minoriteten.

Hur ordnar man mat till bebisen om man inte har lust, eller om man inte kan hantera smärtan, eller om man inte har nog med mjölk för att man någon gång gjort en bröstreduktion? Jag hade faktiskt blivit ganska nöjd med att få höra en motbild i två-tre minuter. En hundratrettiondel av kursen kunde de åtminstone ha lagt på att prata om att barn faktiskt kan överleva och knyta an till sina föräldrar även om de får bröstmjölksersättning. Men nej, det enda vi fick veta var att man ska undvika nappflaskor under den första tiden, eftersom det kan sabotera amningstekniken.

Efteråt var jag nog inte ensam om att gå därifrån med en dubbel rädsla: för att något inte kommer att funka, och för att det i sin tur kommer leda till att jag betraktas som en usel förälder.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Det där med amning

  1. Kina

    Åhhh att de inte slutar. Jag tog upp det med min barnmorska på BB Stockholm som var rätt cool med amning, att föreläsningen inte var så bra. Men vår föreläsning var likadan. Vi fick se värsta propagandafilmen ”Babies first choice”, kändes som en hurtig ”Register to vote” film från USA. Anders och jag börja nästan skratta åt det hela. Kändes som om jag var tillbaka i Georgia.

    Ersättning på tetra och flaska funkar fint. Iris är den som är minst sjuk på dagis (om jag nu som vår vän Per som hatar statsfeminismen och genusforskare ska använda mitt eget barn som argument och bevis). Tänk alla mammor som går på knäna och blir deprimerade av att aldrig få sova en hel natt, det är väl de mest skadliga för barnet, relationen och den heliga familjen.

    Blir sugen att gå på föreläsningen igen och ställa jobbiga ”men är det verkligen så att…hur under bygger du detta…”.

    På Annas Profylaxkurs var det första stället som jag mötte någon som sa ”partner” i gravidsammanhang. Själv ägna jag all väntetid på BB Stockholm med att fylla i utvärderingen som ligger i väntrummet varje gång och efterfråga mer könsneutrala och mindre normativa bilder och begrepp i deras information.

    I min lilla privata kampanj valde jag att sätta upp en grön nål på ”nya bebisartavlan” på förlossningsavdelningen. Den hade jag med mig själv efter som jag visste från besöket innan att det bara fanns rosa och blå. Svaret när jag då frågat var att ingen efterfrågat andra färger. Men hur svår kan det vara…deras statistik på kön kan väl ändå inte bygga på den där anslagstavlan. ja, ja…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s