Om det där med velourpappor

Smarta Julia Skott skriver bra om DN:s pappaledighetsserie. Jag har också irriterat mig på den – jag begriper inte hur DN å ena sidan kan konstatera att 80-talisterna inte är särskilt jämställda, samtidigt som man försöker visa att just den generationen kryllar av jämställda velourpappor.

Överhuvudtaget är jag lite trött på att de som rapporterar om föräldraledigheten gör det så enkelt för sig. Föräldraledighet, sjukpenninggrundande inkomst och olika sorters ersättning för olika dagar etc är ett ganska snårigt kapitel.

Jag känner ett par där kvinnan tog ut nästan alla dagar eftersom hon hade jobbat och kommit upp till en hyfsad ersättningsnivå och pappan pluggade och knappt skulle få ut något – han var hemma nästan jämt och är fortfarande en engagerad och jämställd pappa, men i statistiken ser han ut som ett frånvarande as. Ett par andra vänner delade lika, i månader räknat. I statistiken ser det ut som om han tog ut kortare tid än hon, eftersom han tack vare en högre ersättning kunde klara sig med färre föräldraledighetsdagar per vecka.

Sen har jag en drös vänner som väldigt medvetet delat dagarna så lika de bara kunnat – och andra som, mest av slentrian och bekvämlighet, följt den vanliga könsstereotypen. Poängen är att antal dagar inte behöver vara en helt rättvis bild av hur föräldraledigheten faktiskt fördelats.

Jag vill ha fler fördjupande reportage! Och precis som Julia skulle jag vilja ha fler texter om de där vanliga männen som bara tar ut en liten del av ledigheten – hur tänker de?

Det som gör mig nästan mest deprimerad är forskaren Anna-Lena Almqvists kommentar om att partnern spelar störst roll för hur tiden fördelas – om pappan inte tar ut någon ledighet är det ofta för att kvinnan tycker det är okej. I Studio Ett häromdagen vinklades forskningsrapporten som att ”mammorna bestämmer om föräldraledighet”.

Några bloggar – ja, de där som dissar den påhittade statsfeminismen – har givetvis hakat på: det är synd om de förtryckta männen som tvingas jobba för att mamman så gärna vill vara hemma.

Men vad Pär Ström och hans gelikar verkar ha missat är Almqvists andra slutsats – nämligen den att ”pappor är inte beredda att slåss för sin rätt att vara hemma”.

Jag skulle vilja ruska tag i några av de där gnällspikarna och fråga: hur mycket har du fajtats för rätten att vara nära ditt barn? Har du ens tagit upp frågan till diskussion? Om mamman hade fått för sig att ensam spendera 80 procent av de gemensamma inkomsterna, skulle du inte protestera då? Är inte tiden med ditt barn värd ens ett gräl?

Och om det nu finns en stor grupp av förtryckta män som inte vill något annat än att vara hemma, men inte får det för att deras partners hoggar hela ledigheten – var finns ni? Gå ihop! Protestera! Demonstrera! Det är svårt att tänka sig en mer klockren nyhet än en ett torg fullt av småbarnspappor som kämpar för sin rätt att få byta blöjor och värma vällingflaskor. Debattsidorna och nyhetsredaktionerna skulle välkomna er med öppna armar.

Annonser

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

10 responses to “Om det där med velourpappor

  1. Per

    ”…precis som Julia skulle jag vilja ha fler texter om de där vanliga männen som bara tar ut en liten del av ledigheten – hur tänker de?”

    Hear hear! I artiklarna är det alltid en forskare, en mamma och en självgod myspappa som får uttala sig. Det vore otroligt intressant att höra en man som förklarar/försvarar sitt val att bara ta ut ett minimum av föräldradagarna.

  2. Pingback: Velourpappor « Moster Ingeborg

  3. Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Big Papa Velour

  4. Bra skrivet. Jag har också funderat på mörkertalen i pappaledigheterna. En miniundersökning bland några pappalediga kompisar visar att ingen tar ut mer än hälften av dagarna från Försäkringskassan, dvs om de är hemma 10 dagar tar de max ut 5.

    Därför borde man inte använda Försäkringskassans statistik när man pratar om pappors ansvar och relation till sina barn.

  5. Adam

    Föräldraledigheten som ett mått på jämställdhet och hur mycket föräldrarna är engagerade i sina barn är totalt missvisande. Först och främst så är det bara hälften av alla pappor som har rätt till föräldraledighet när barnet föds. För att få vara föräldraledig måste man nämligen vara vårdnadshavare, men är man inte gift så får mamman enskild vårdnad och därmed 100% av föräldraledigheten.

    Dessutom omfattar föräldraledigheten endast 480 dagar av barnets liv. 480 dagar där den andra föräldern endast är frånvarande 8-10 timmar per dag, resten av tiden (14-16 timmar) kan denne fortfarande spendera med barnet. Och utan inkomster hade det heller inte funnits några skatter som betalade den andres föräldraledighet.

    • Karin

      ”Totalt missvisande” håller jag inte med om. Det där med föräldraskapet reder väl de flesta sambopar ut så fort som möjligt? Och vad jag vet är det stor skillnad mellan att umgås med barnet några timmar på kvällar och helger (de där 8-10 timmarna per dag som en heltidsjobbande är borta brukar ju till rätt stor del sammanfalla med tiden då ett litet barn är vaket), tillsammans med sin partner, och att själv ha hela ansvaret för barnet flera månader i sträck. Den som en gång har behövt ta eget ansvar för att planera måltider, ordna med kläder och alla hemmaaktiviteter är sannolikt betydligt mer benägen att komma ihåg gympapåsar och läkarbesök längre fram. Dessutom visar ny forskning från IFAU att om pappan tar ut föräldraledighet så ger det mamman högre lön i längden, vilket också borde förbättra förutsättningarna för jämställdhet i familjen.

  6. Jessica Bagge

    Karin, faktum är att antal uttagna dagar är ett väldigt bra mått för hur mycket män stannar hemma. Försäkringskassan har undersökt ett stort antal par (4000 tror jag det var) och det visade sig att när män fick svara på hur länge de varit hemma i kalendertid stämmer det väldigt väl överens med hur många föräldradagar de sedan tagit ut hos Försäkringskassan. Kvinnor däremot gäller detta inte för utan de tenderar att ta ut färre dagar och stannar därmed hemma betydligt längre i kalendertid. Medianmamman stannar hemma i 15 månader men ungefär 30%av mammorna stannar hemma så länge som 18 månader (i kalendertid). De fall du tar upp får nog betraktas som ovanliga om man ska tro försäkringskassans undersökning.

    • Karin

      Jessica: tack, det hade jag aldrig hört talas om! Fast det är ju ändå intressant att det är så stor skillnad i hur män och kvinnor utnyttjar föräldraledigheten – det känns som precis den sortens info alla de där föräldraledighetsreportagen borde innehålla…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s